Resan som gav oss en ny syn på Europa
Vi är en klass som går andra året på Stockholm Hotell och Restaurang Skola
med internationell inriktning. I år fick vi vara med om någonting
fantastiskt roligt och lärorikt. Vi, lärare och elever, samarbetar med en
liknande gymnasieskola i Vittorio Veneto, Italien och tillsammans har vi ett
Comeniusprojekt. Projektet handlar om att lära om olika kulturer och
mattraditioner, lära sig språk som engelska och italienska, och om att skapa
kontakter och få se delar av världen utanför vår egna lilla bubbla. Under
hela projektet har jag och min vän Erika bloggat om vad vi har gjort och vad
som händer, och denna artikel är en sammanfattning av våra blogginlägg.
Jag citerar rektorn på vår italienska partnerskola, IPSSAR Beltrame, som i
sitt inledningstal sa när vi välkomnades till deras skola; ”We are not
Italians, and we are not Swedes. But we are all European Citizen”. Det är
ungefär precis som projeketet Comenuis IPSSAR Beltrame and Stockholm Hotel
and Restaurant School går ut på.
Det handlar om att vi ska få bättre insikt och uppfattning om Europa som
kontinent och union. Att vi ska kunna förstå och se andras kulturer och
samtidigt lära sig av andra. Projektet pågår mellan 2010-2012 och de
medverkande är tjugfyra elever och fyra lärare från Stockholm Hotell och
Restaurang Skola och IPSSAR Beltrame som ligger i Vittorio Veneto, Italien.
Under året har vi gjort en hel del. Vi började med att alla i klassen
delades in i grupper för att sedan göra en PowerPoint-presentation med
projektrelaterade ämnen, till exempel Stockholm, Venetos matkultur, Sveriges
Skolsystem. Det var mycket intressant, eftersom vi faktiskt inte hade någon
aning om vad Veneto var för stad. Under den här delen av projektet fick vi
lära oss lite om regionen och Italien.
Väl nere i Italien fick även två av dessa grupper redovisa inför hela deras
årskurs 4, vår årskurs tre på gymnasiet, för över 100 personer. Jag och
Erika tillhörde de lyckliga som fick redovisa inför en storpublik. Vilket
var väldigt lärorikt, en erfarenhet som har etsat sig fast i vårt minne. För
att förebereda oss inför resan fick vi även läsa italienska i tjugo timmar,
men självklart var det i Italien som vi lärde oss som mest.
Den 22 februari åkte 20 elever och två lärare från Stockholm till Veneto för
att sedan stanna där i tio dagar. Där bodde alla elever hos var sin
italiensk familj och på dagarna var vi ute på utflykter och rundturer runt
omkring i Veneto. Allt för att ta in så mycket som möjligt av deras kultur.
Bland annat så var vi på besök på ostfabriken Latteria Sociale, där vi fick
vara med om att göra riccottaost. En annan dag tog vi oss till vinfabriken
Carpenè Mavolti där vi fick provsmaka och se hur det gick till att göra
deras berömda Proseccovin. Vi gick även en rundtur på Slottshotellet Castel
Brando och en annan dag i deras gamla stad Seravalle. Dessutom fick vi ta
tåget till Venedig och promenera på dess vackra gator och prova maskar till
tusen.
Efter dessa tio dagar och efter mycket tårar och farväl kom vi hem. Nu var
vi fyllda med nya insikter, nya perspektiv och framför allt goda minnen och
kunskaper. Det kändes som om allting var slut, men tvärtom är det bara
början.
Nu är det bara att ladda om batterierna och städa sina rum, eftersom om
drygt ett år kommer dessa italienare hit till oss. Då blir det vår tur att
visa Stockholms goda sidor och Sveriges kultur. Det ska verkligen bli en
häftig upplevelse som vi ser fram emot med öppna armar och sinne. Med tanke
på hur otroligt gästvänliga italienarna var så kommer det bli svårt för oss
skygga svenskar att komma upp i deras nivå, men det är något som jag
verkligen ser fram emot att få kämpa för.
Även om det känns som om det är evigheter kvar tills de kommer hit och som
att allt står stilla så är det inte så. Bara nu, ungefär två månader senare
så har vi hunnit göra en hel del. Bland annat så har vi i klassen fått göra
våra egna menyer i köket med svenskt eller italienskt, med inriktning
Veneto, som tema. Vi håller nu på, en vecka i taget, med att laga dessa
menyer och servera dem på vår restaurang. Dessutom skriver vi just nu dessa
artiklar om EU och projektet.
Det finns många som har sett till att detta projekt har kunnat genomföras.
Och för dem är jag evigt tacksam! Bland annat tackar jag EU för att vi
överhuvudtaget kunde söka pengar, få dessa pengar, kunna flyga riskfritt
till ett annat land och kunna samarbeta på detta sätt. Jag tackar Omar
Lapecia och de andra lärarna på IPSSAR Beltrame, alla familjer som tog hand
om oss och även mina egna lärare Amie Kronblad och Gary Butt.
Jag har verkligen fått en ny syn på Europa. Tack vare denna resa och mina
lärare så har jag förstått hur viktigt det är med vår gemenskap. Vi är alla
samma människor, dock bara med olika traditioner och uppväxter. Jag kommer
aldrig att glömma denna resa och nu vill jag bara ut, ut igen på nästa resa!
Hur bor de i Frankrike och varför lagar spanjorer så god mat? Jag tackar så
otroligt mycket för denna möjlighet till att utvecklas och för alla dessa
erfarenheter. Jag önskar också att alla kunde få vara med om det som jag har
vart med om, det borde vara en europeisk skyldighet. Skämt åsido, glöm inte
att följa fortsättningen av vår resa på www.sthlmviaveneto.blogg.se !
Se även denna artikel på http://www.europaportalen.se/2011/04/resan-gav-oss-en-ny-syn-pa-europa
Skrivet av: Sofia Sjöblom